SydostAsien - Laos

Man märkte snabbt skillnaden när man kom över gränsen. Vid gränsen till Laos så gick tullandet väldigt fort, jag tror inte ens de granskade mitt bagage, de litade väl att Kina gjort ett bra jobb redan en gång. Stämningen blev med ens lugnare och Kinas hektiska trafik var borta samt folkmassorna. Men jag hade nog väntat mig varmare klimat, trodde väl att det skulle bli varmare genast man kommit över gränsen till SydostAsien. Största delen av mina varma kläder var iallafall i Kina och saknade första kvällen min collegetröja.


Bussen rullade in i en liten by i norra Laos, Luang Nam Tha, känd för vackra vandringar i regnskogarna. Här betalar man samma pris som i Kina för ett helt rum och matpriserna för en måltid är från en euro. Bokade samma kväll trekking för tre dagar som hade start nästa morgon. Drack min första Beer-Lao och stupade i säng, hade rest lite väl mycket de senaste dagarna.



Vaknade väldigt trött och var försenad nästa morgon. Det är ingen bra början att vara den typen i gruppen som kommer första morgonen 10 minuter försent. Sprang till Green Discovery (rekommenderar) och kommer dit flåsande och ser ingen annan. Sedan dyker en Schweizare upp och frågar om jag ätit morgonmål. Men hinner vi äta? Småningom börjar jag förstå att jag lever i Kina tid och att jag är en timme efter i tiden.

En timme efteråt träffade jag gruppen och vi var en blandning av ett par från Australien, ett par från Norge och Tyskland, en fransyska och sedan schweizaren och jag. Trekkingen var ganska tuff, började med att korsa floder sju gånger och sedan började vi gå uppåt, tysken hittade en blodigel nästa morgon på hans fot. Maten var superb. Kom i kontakt för första gången med sticky rice, klibbigt ris som man rullar i en boll i hande och doppar i såser och massor med grönsaker och kryddat kött. Man äter allt med händerna här, klottigt men gott. Kocken plockade svamp och blad i skogen och tilredde det sedan till oss. Efter min nudelsoppsdiet så åt jag mest av alla och min aptit har aldrig varit bättre. Efter många upp-och-ner vandringar kom vi till läger nummer ett som låg i djungeln vid en flod. Duschade sedan i floden och åt en mycket god middag. På natten gick vi på en ekursion i djungeln och såg paddor och krabbor men inga spännade djur precis. Sov i myggnatt på madrasser med bara ett tak över huvudet. Guiden var jättebra och kocken gjorde underverk.

Vegetationen ändrade alltmer som vi kom djupare i skogen. Andra dagen såg vi den giftiga gröna ormen och en annan ratsnake på risfältet. Vi måste även korsa en flod på en bro som var byggd av bambu och inte var den stabilaste. En i taget balanserade vi över floden och alla kom över till andra sidan. Första man ser när vi kommer in till byn är små barn som går och bär på ännu mindre barn. Byn ligger fyra timmars vandring från huvudvägen och de hör till
minoritetsbefolkning med egen tro och kultur.
De tror på animalism och andar. T.ex. förr flyttade de varje gång en människa dog för att lämna anden i fred. De tror även att de första människorna kom ur en pumpa. Jag köpte ett armband och fortsatte sedan vandringen till läger nummer två. Jag sov hos en av familjerna i nästa by. Vi simmade i floden och lekte med barnen. På kvällen satt vi runt lägerelden och pratade med byns äldste om hans synvinkel om det mesta med hjälp av vår guide som tolk. Barnen ville ha vår uppmärksamhet hela tiden. Nästa dag håller vi engelska lektion för barnen och de var ganska ivriga att lära sig. Jag såg en kvinna mala ris och under hela vandringen fick vi se alla faser av ris skördande och manuell riskorns avskalning. Jag fick hjälpa till att stampa en maskin.

Vi fortsatte sedan trekkingen och såg vackra vyer från bergets topp, sent på eftermiddagen kom vi till vägen där vi mötte chauffören. På kvällen åt vi middag och drack Lao Lao, Lao whisky och gick till en nattklubb i den lilla staden vilket igen var en otroligt rolig upplevelse (som i Kina).

Bestämde mig att nästa morgon fortsätta vidare och fick nedprutat en sittplats i en minivan till NongKiew. Eller iallafall nästan till dit, sista biten skulle bli med den lokala tuktuken. Åkte igenom otroligt vackra landskap med gröna skogar och höga berg, ibland även små byar.

Laos har endast 7 miljoner människor och är mycket autentiskt av det Sydostasien jag alltid tänkt. Människorna är mycket vänliga och ingen trugar någonting åt dig eller försöker få dig att köpa deras saker, i norr finns det inte så mycket souvenirer ens att få.

NongKiew är en vacker vid en flod och omringad av berg. Här finns det gott om fransmän då Laos var tidigare en fransk koloni ända in till 1950 talet. Följande dag promenerade jag till en grotta och igenom byar till ett vattenfall.
I grottan hade man förvarat ammunition under kriget och hemliga möten hade hållits.  Det var nationaldag och blev bjuden av en familj på mat och LaoLao. En av männen hade armen stympad och jag frågade hur det hänt, och han svarade "america". Började få lite mer grepp om historien här och hur inklämda de varit i kriget och oskyldiga blivit offer, en bit av historia som inte så många känner till. Försökte sedan hitta till vattenfallet och fick hjälp av byns pojkar, de visade även hur man kastar flip-flop sandaler som frisbeen. Vet inte om jag hittade dit eller inte men jag såg ett litet vattenfall och började gå tillbaka. På vägen såg jag en amerikansk-israelisk flicka och åt middag med henne och en Ryss från Vladistok. Han hade försökt få tillstånd att ensam bege sig på trekking men han fick tillåtelse till satellitkartor. Men jag förstår delvis, Laos har hela landet fullt med osprängda landminor och det är inte tryggt att gå utanför vägarna.



Åkte sedan till Luang Prabang med båt nästa dag, efter otaliga motorstopp kom vi äntligen fram. Flodbåten passerade stränder och berg, fiskare och vinkande barn. Detta är en av saker man bör göra när man är i Laos, göra en tur på Mekong eller en av bifloderna. Delade rum med en holländare och en italienska. Promenerade på kvällen genom marknaden och åt på nattmarknaden. Det är en väldigt romantisk stad och jag tror alla som varit där förälskar sig i staden. Jag trivs i Laos, allting går så lugnt. Som jag tidigare har beskrivet, vyerna är vackra, billigt, vänliga människor, berg, regnskog och floder. Maten god och inga stora hotellkomplex. Hoppas att Laos kommer att vara om tio år lika lugnt men utan övervakning så kommer det att förändras, men eftersom det inte finns hav så kommer det inte att komma paketresor till Laos men tror att kombinations resor med t.ex. Kambodjas eller Thailands stränder kommer i framtiden att vara något turister skulle vilja resa på. Turismen är såpass ny att lokalbefolkningen tycker att vi är intressanta och ovanliga.

Jag kom till stan samma kväll som filmfestivalen började, torget fylldes med stolar och tusentals människor samlades på kvällarna och såg en film gjord i Sydostasien. Öppningsfilmen var en dokumentär om Laos landminor och människorna. Ett junior fotbollslag skulle spela för första gången i Gothia Cup i Sverige. Historien var gripande och mycket fakta om bomberna som finns kvar i marken. Namnet på dokumentären var "on safer grounds" det vill säga, på säkrare mark.  Jag visste inte om det topphemliga CIA operationen som för 40 år sedan förstört stora delar av oskyldiga Laos i hopp att försöka stoppa kommunismen spridning. De lyckades inte bara med att spränga upp byar då, fortfarande idag dör det bönder och barn. Barn som leker på okontrollerad mark och bönder som måste bruka jorden och vet inte vad som gömmer sig i marken. Barn klarar sällan en explosion. Meddelandet i dokumentären var tydlig, kom och städa upp efter er Amerika. Sedan var det pinsamt att se hur de efter filmen bjuder upp den amerikanska ambassadören upp på scenen. Med de resurser Laos har idag så kommer det att ta 200 år före de har grävt upp alla bomber och då har många mist sina liv i arbetet. 
Efter att sett allt i LuangPrabang, templen, solnedgångarna så beger jag mig vidare till Vang Vieng. Jag visste redan vad det här går ut på så jag var beredd, en stad för turister som vill åka tubing och festa. Tubing år en ring man flyter på i floden, på sidorna av floden finns det barer som kastar rep för att du skall stanna på en drink. Stamningen är jättebra, solen skiner och alla är på gott humör. Musiken spelar sommar musik och alla solar sig på terrasserna. Pratar med två svenska pojkar och ser att de hoppar upp på räcket för att dyka i vattnet. De kommer upp ur vattnet men båda har hål i huvuden och blod rinner ner i pannan och på kinderna. Det var lite väl grunt. Årligen dör det många människor, år 2011 22 människor. Största delen p.g.a. alkohol eller droger och hoppandet från hopptorn eller gungor, rutchbanor. Detta är ingen officiell vattenpark så det finns ingen personal som tar hand om dig när du gör dig illa. Tur så var Luke, amerikanen jag var där med en förstahjälp arbetare och hjälpte pojkarna tills de fördes till sjukhus. Matt och Ben var även från USA. Ben, en mount everest guide som klättrat upp till toppen och andra toppar i världen.


I själva Vang Vieng är det barer restauranger som visar animerade TV serier som Family Guy och Friends hela dagen på hög volym. Droger är förbjudna i Laos men i Vang Vieng säljer man dessa ändå, i forma av Happy pizza eller plättar. Man kan även från restaurang menyn beställa opium tee. Polisen kan dock när som helst arrestera dig och du får betala 500 dollar i böter.
Men utanför byn ser man de vackra vyerna och jag cyklade ut till den blåa lagunen och grottan med den sovande buddha. Jag åkte egentligen till två, första varfalsk. Jag fick den nyheten när jag skulle cykla tillbaka till staden och stannade på en bananshake (fruktshakerna är de bästa i Sydostasien). De hade satt upp en skylt som indikerade falskt att det här var rätt grotta, och tog betalt. Ägaren till shakebaren berättade att han försöker stanna alla och ge rätta väginstruktioner för att den falska grottan är inte bara fel utan också farlig. Sedan cyklade jag till den rätta och eftersom det var så sent så var jag den enda kvar i grottan, lite väl läskigt så jag stannade inte länge.
Andra dagen besteg jag ett litet berg i närheten. Åkte sedan till Vientianne och där finns inget att se och åkte sedan till Siem Riep, Kambodja. Mitt första flyg!