Moskva-Irkutsk

''When you travel, remember that a foreign country is not designed to make you comfortable. It is designed to make its own people comfortable.''                            

Clifton Paul Fadiman

Vaknade pa Nikolaj Hostellet, Moskva med att ha sovit nästan 11 timmar. En nattsömn som var skön men lite väl lång for att hinna göra mycket annat än att bli färdig till tåget. Tog samma rutt som dagen innan till tågstationen men med en liten bekväm attityd för metrokunskaper så tappade jag bort mej. I en svag panik började mina tidigare ryska talanger kännas som bortblåsta. Varför såg allting så annorlunda ut idag då. Dagen innan hade jag inte hunnit studera de vackra metrostationernas perronger men nu såg inget längre bekant ut. Idag, måndag var det mycket människor, den svaga vodkadoften var som bortblåst samt den lätta stämningen. Jag hittade tågstationen, men var går tåget till Irkutsk, den frågan hade ingen svar därför att jag befann mej på fel tågstation. Jaha, suckade jag, för än fanns det gott med tid. Väskan kändes ovanligt tung med ett kg bananer o äpplen och vattenflaskor samt annat jag hade köpt och otroligt varmt fick jag. Instruktioner av människor som hade en svag aning om var antingen själva Irkutsk låg eller då tåget jag sökte, var alltid på ryska. Jag tolkade, en trappa upp, sedan åt vänster, eller var det höger, ut pa gatan, se efter tunnel. Vid dethär tillfället mindes jag inte vad tåg, station eller hur man skrev Irkutsk mer på ryska. Polisen hjälpte mej med att visa ute pa gatan mej mot ett hus med blått tak, sisådär en 400 meter bort. Jag rusade mot huset med det blåa taket med en sådan fart, för att nu var det bara 30 minuter tills tåget gick. Huset med blått tak var tågets huvudkvarter och vakten såg länge på min tågbiljett och såg ut att inte veta vad det var för lapp. Nu var det Panik och med övertygelse formåga och en tår berättade jag för honom att jag inte tänkte lämna stället före han tänkte hjälpa mej. En annan vakt kom och såg min nöd, de stannade en person som visste att min lapp var en biljett och till vilken tågstation jag skulle till. Mannen insåg tiden och sa att nu var det bråttom, tog min väska och rusade mot tunneln jag missat på vägen. Lyckligt slut, jag hann på tåget.

Jag vet inte om det var ett sammanträffande eller hade kvinnan i biljettförsäljningen påverkat min plats. Jag hamnade i slutvagnen nummer 9, dvs. ingen trafik i korridoren. Två ryska kvinnor satt i hytten när jag kom fram. Ena kunde lite engelska, tyvärr gick hon av samma dag. Andra kvinnan var en mycket trevlig äldre dam som inte pratade engelska, men dock så generös, bjöd på choklad och kyckling m.m. Jag textade till Heikki efter avfärd och berättade var jag befann mig. En stund senare kom min nya bekant från Kuopio på besök. Han var mycket imponerad av vagnen och därmed var jag ganska nöjd med val av dyrare klassbiljett. Hytten bestod av två nedre bäddar som på dagtid var sittplatser och två övre sovplatser. Jag sov uppe till höger och hade plats för väska i en nisch över korridoren med öppning innifrån hytten, på så vis var det en säker plats att ha sina saker. Efter att Heikki gått kom det två 16-åriga flickor fram till mig, de hade finska flaggan i handen. Eftersom de såg ryska ut frågade jag om de besökt Finland. Nej, det hade de inte men de var stora idoler av Finland. Andra flickan visar nagellackade naglar av finska flaggan. De kunde lite finska, skulle börja studera finska på universitetet och ville nu bli vän med mig på facebook. Jag tyckte att situtionen var så komisk men jag skrev mitt namn och nu är vi vänner.

På tåget fanns en fin restaurangvagn, dock alltid tom. På resan äter nämligen alla nudlar och köper allt de behöver från stationerna på resan. Tåget stannade rätt ofta och 10 minuter före stoppen gick toaletterna i lås. Vilket kunde vara frustrerande.
På väggarna fanns det tidtabeller om resans gång så man kunde följa med när tågen skulle stanna nästa gång. Det som skulle ha varit trevligt att veta, en Tallink-Silja Line dylik karta med röda prickar på var man befinner sig på kartan. Då skulle jag inte t.ex. ha sovit vid Uralbergen.

Det som övrigt var väldigt konstigt var att tiden på tåget och på tågstationerna levde Moskva tid, vilket på slutrakan betydde 5 timmar tidigare än lokaltid! Så nu när jag och Heikki har köpt tågbiljetter till Ulan-Ude så är även avfärdstiden från Irkutsk Moskva tid.

Vad man gör under tiden på de fyra dagar man sitter på tåget så tro eller ej, men tiden går ganska snabbt. Jag hade läsning och reseplanering som blev på hälft. Dessutom så var sista tiden hemma mycket stressig med att få allting gjort så det var en möjlighet att verkligen att dra andan och varva ner och se sibiriens olika former och terränger utanför ditt fönster. Men gör dock inte resan utan böcker och mp3 spelare.

Moskva tog slut före en timmes resa från centrum. Små byar här och där.
Nästa morgon började sedan de vita ridåerna, vita björkar så tätt intill varandra så de bildade skogar. Personligen så har jag aldrig varit förtjust i björken då den i blandskog skiljer sig väldigt från tall och gran som en vit stam som sticker ut i mängden. Men att se enbart de vita stammarna formeras till en skog är något man inte ser hemma. Senare på kvällen började det snöa och vädret var riktigt ruskigt men på morgonen var det ett fint snötäcke på marken och allting såg igen annorlunda ut. Mycket mer händer det inte under resan. Man undrar hur folk kan bosätta sig så långt från civilisation men så rätt som det är rulla tåget in i en fler miljonstad som Yekaterinburg, Omsk och Krasnoyarsk. Otaliga timmar ser man på det platta landskapet men småningom byter det om till mer kuperat och sista natten kändes det som man skulle ha varit på en berg-och-dalbana. Gör jag det på nytt? Knappast, men en gång i livet kan man göra det. Utan dusch från måndag eftermiddag till fredag morgon var lite äckligt.

Helsingfors-Moskva

''Den som reser ensam kan starta idag. Den som reser med andra får snällt vänta tills de är färdiga.''
Henry David Thoreau


Detta var just vad som hände mej, jag bestämde mej för att nu vill jag ut i vida världen och ingen annan hade riktigt samma planer för den närmaste framtiden så då får jag väl nöja mej med mitt eget sällskap och tyckte att kanske det var bäst så.


Största motiveringen till resan är kanske att jag inte hade riktigt tänkt mej att dethär skulle vara möjligt for mej, en dröm såklart men aldrig att jag skulle ha tid eller möjlighet.

Pengar då? Under det senaste åren har jag gjort dumma investeringar i ett hus som jag aldrig var i mitt namn och skulle ha kunnat bekosta denhär resan om jag bara skulle ha behållit de på eget konto. Men nu, något år efter och mycket klokare så tror jag att inte ägodelar gör mej lycklig och det vad man gör med tiden är det som spelar roll.

Varför nu? Jag upplevde att mitt nuvarande jobb inte gav mej något nytt och tiden som jag levt innehöll inget av det som jag längtade efter, spänning och äventyr. Min pojkvän sa då att om jag skall förverkliga min dröm så är det bättre nu än att vi väntar på avfärd i flera år. Så nu har vi planerat att när vi kommer hem så skaffar vi en lägenhet, tillsammans.
Baggage? En orange ryggväska 60+ 10 liter. I den har jag ett par sandaler, lite kläder for kyla och värme. Varmare kläderna hamnar sedan hos någon eller på soptippen när jag når varmare breddgrader. För att hålla största delen av pengar, pass och kort i säkert förvar så bär jag mej dem i ett en slags pengafack i byxorna. Sedan till min största ''tonttighet'' så gick jag och köpte Lonely Planet Australia samt New Zealand och bär med de fran början. Och så har jag de böcker som jag behover nu från Lonely Planets kollektion så min väska väger lite för mycket och med tiden så skickar jag hem bok efter bok.


And the journey begins...

... 16.10.2011 i Helsingfors. Efter ett tårfyllt farväl lämnar jag min käraste pojkvän på perrongen och stiger in på tåget. Jag blir välkomnad av vagnvärdinnan på ryska och efter att ha funnit min kupe inser jag att jag likaväl skulle kunna vara redan i Ryssland. Mina hyttkumpaner, två väldigt trevliga, dock icke engelsktalande ryssar samt inte heller något annat som skulle fungera på finska heller. I samma ögonblick som tåget avgår skickar Heikki fran Savo att han åker först om två dagar med tåget till Irkutsk. Så då ändrades planerna, från att åka direkt från Moskva till Irkutsk samma dag. Med ivrig inspiration tar jag mej an min utskrivna ryska ordbok för turister av Wikitravel. Började med kyrilliska bokstäverna och mycket längre än det hann jag faktist inte mer förrän jag nästa morgon redan befann mej på tågstationen Leningradsky i Moskva.
Som avtalat skulle jag då vänta på min svenska vän till klockan elva och sedan skulle vi köpa biljetter tillsammans till Sibirien. Flickan hade hittat mej kvällen innan på ett svenskt reseforum där jag i början av planeringskedet hade anmält mina reseplaner samt sökt intresserade resekumpaner. Vid avtalat klockslag hittade jag inte flickan och försökte ringa upp henne utan svar. Hela morgonen hade jag tydit bokstäver om när hennes tåg skulle anlända, frågat hjälp, fått hjälp men då helt utan resultat så till slut gick jag till tågstationen och beställde på mina nya språkstudie talanger, Adim Biljett Irkutsk, da. Pekade på kalendern när jag ville åka. Wagon 4,(detta var Heikkis vagn). Njet? Turistkupe spaziba. Eftersom jag mitt i allt tårar och farväl tagande inte hade lagt större betänketid i vad rubeln har av värde så blev jag lite paff med något som lät otroligt saftigt 9500 Rubel. Men eftersom pengarna räckte gav jag gladeligen den vackra summa som tanten begärde. Spaziba. Och så var det bara att hitta ett hostell. Hostell Nikolaj blev det. Trevligt ställe med bra karta nära metron, stolt med min ryska kunskap hela vägen fram, stiger jag in till ett engelsktalande personal. Suckar ut. En säng kostade 700 rubel och gratis internet samt kaffe ingick. Sedan blev det av med lite sightseeing pa Röda torget. Och med snabb slutsats så kan jag säga att internationella turister pa Moskvas största sevärdhet kan räknas på en hand. Det fanns inga skyltar pa engelska så jag visste egentligen inte vad jag såg på för det mesta men med intrycket att Moskva är den del av detta land man satsar pa. Och vackert och fint var det ju.

Nöjd och belåten, framforallt med hur fint jag klarar mej i detta land pa ryska gick jag till hostellet och träffade ett engelskt par som skulle samma väg som jag, dock en dag senare, men vi lovade hålla kontakten eftersom de kommer samma väg till Hong Kong. Ett större sällskap med kanadensare berättade om en alltmer vodka dränkt resa fran öster, en stackars flicka var med i gänget och troligen slutat föra konversation om resans gång för redan ett tag sedan. Sedan fanns där även ett gammal amerikansk eremit turist som sett det mesta av Ryssland för 40 år sedan och ville gärna berätta historier om gamla sovjet. Efter jag berättade att jag var från Finland sa övergick vi till historier om Finland. Köpte sedan resten av provianten till tågfärden och åt en äkta rysk Big-Mac och gick till sängs. Under dagen fick jag höra av flickan att hon var påväg åt annat håll och är fortfarande lite fundersam vad hon skulle med mej att göra från första början.