Shanghai och Hangzhou

Staden är helt motsatsen till Beijing, ny och modern, det kapitalistiska centrumet i Kina. Hade bokat färdigt hostellet för att undvika höra ''me-jo'' flera gånger, dvs. finns inte. Kina är lugnt under veckorna men under veckosluten är det turister överallt.  

Stadskärnan är på en liten yta och metrosystemet fungerar mycket bra. Kostar endast tre yuan att åka omkring. Bodde på ett hostell, om man skall backpacka i kina så rekommenderar jag att köpa det här medlemskapskortet för det internationella ungdomshostell kedjan YHA, de finns överallt och är de bästa i städerna, man får en rabatt med kortet. 

 

The Bund är den stora sevärdheten, gatan på andra sidan av affärs centret och skyskraporna och kallas Pudong. Punxi som den här sidan heter har gamla byggnader och ser ut som gamla New York med Broadway mansions och andra gamla byggnader. Det är både på dagen fint och på kvällen får man en upplyst utsikt.  

Några turistfällor har staden, ''studeranden'' som försöker få dej till en te ceremoni. De är enkla att förutspå och man tackar bara artigt nej för att slippa betala en slutnota på flera hundra yuan. En amerikansk flicka hade dock druckit teet och betalat trehundra för kalaset. Med polisens hjälp fick hon tillbaka en större del av summan. 

På kvällen fick jag sällskap av en grek, vi såg the Bund och blev bjuden på middag. Han var på affärsresa och är även stadsfullmäktige på en av de grekiska öarna.  

Nästa dag blev det en lång sightseeing tur, 12 timmar och såg det mesta. Här är gratis till skillnad från resten av Kina. Shanghaimuseet var sevärt, jag fick en inblick av Kinas historia, hur man gjorde porslin och jade smycken förr. Kineserna var mycket före väster med att tillverka saker och de har använt sig av verktyg som fungerat med vattenkraft medan vi satt i grottor sa man blir nyfiken på varför vi ar normen or det moderna och startade industrialiseringen nar de i Kina var mycket före oss. Bästa museet var i franska kvarteren dar det första national konferensen hölls av Mao och andra. Såg en massa bilder av hur européerna höll kineserna som slavar och under början av 1900-talet fanns det over 10000 opium beroende på gatorna i Shanghai. Kinas lagar fungerade inte på västerlänningarna och på några ar var Shanghai den största hamnen i Kina. Först kom engelsmannen 1850-talet, strax eter var fransmannen i full fart att bygga upp Shanghai. Jag förstår bättre nu varför Mao ar en hjälte och kommunismen en frihet for kineserna, allt måste ha varit bättre alternativ an att ha västerlänningarna att  se utlänningar förstora landet och misshandla folket. Franska kvarteren var restaurerade byggnader och man skulle ha kunnat vara i Europa likaväl, bara man inte såg upp mot himlen, skyskraporna omringar det lilla kvarteret.

Pa kvällen åkte jag till affärscentret Pudong for att se utsikten från JinMao tower, det var dimmigt som vanligt sa ingen storslagen utsikt. Tappade sedan aven bort mig efter att ha vandrat längs floden. Shanghai ar inte stort men stort nog att inte försöka se allt på samma dag. Nästa dag åkte jag redan vidare till Hangzhou. Ett tips av en schweizisk resebyrå arbetare jag träffat i Peking.  

Hangzhou

Fick en stå biljett till Hangzhou till nästa dag, äntligen skulle jag komma till en liten stad i Kina och se det äkta Kina. Tåget var försenat, jag var försenad och kom till den stora vänte hallen där alla tavlor hade kinesiska tecken. Eftersom klockan indikerade att tåget borde snart avgå så bestämde jag mig att ropa ''pratar någon engelska här''. Kineserna tittade fundersamt på mig medan en man skrattade högt, han var Japan och frågade om jag gör det här ofta. Tåget var mycket försenat. Suck, skulle anlända när det var redan mörkt. 

Det var en fredag, 11.11.2011. I Kina var det en helg, singel kvällen. Det visste inte jag och hade inte bokat hostell. När jag anlände till mång miljon staden och mötte för första gången mer aggressiva taxikuskar och hotell agenter. Var inte alls förtjust att åka taxi eller stanna på något hotell. En 15-årig pojke började gå åt samma håll som jag och jag fräste att jag inte tänker köpa något. Han börjar prata och vi hade en trevlig diskussion hela vägen, jag var bara misstänksam hela vägen på hans avsikter men han skulle bara gå in till staden. Man blir så jätte lätt paranoid och inte litar på någon men då går man miste om lokalbefolkningen som bara vill öva deras engelska kunskaper och veta om världen utanför Kinas murar.  

Kom fram till hostellet och till min stora besvikelse var hela staden fullbokad av kinesiska tonåringar. Fick ett rum för 200 yuan och det blev det dyraste jag hade i hela Kina. Men en natt med privat badrum och ensam i rummet var inte så dåligt efterallt. Bestämde mig att gå på en öl i baren och där träffade jag en damm inspektör från Kanada. Han skulle bo fyra månader i Kina och med astronomisk hög lön och bonusar, gratis boende m.m. Skulle köpa ett hus när han kom hem till Kanada med sin fru. Han hade en ledig dag i veckan och frågade om jag på söndagen ville åka med på Zoot.  

Nästa morgon med redan en alltför pessimistisk syn på staden skulle jag besöka den kända Västersjön. Bestämde mig först att leta upp ett billigare hostell som skulle vara bredvid zoot. Jag tänkte, att hitta till ett zoo med den lokala bussen kan väl inte vara svårt. Det måste finnas skylta med djur på, nej det behöver dit inte vara. Åkte tre gånger fram och tillbaka med bussarna utan att komma rätt. Till sist kom jag fram och stannade på ett hostell med 100 andra kineser. Kul. På lördagen trängde jag mig med miljontals turister runt sjön som var mer av en park än något annat och jag bestämde mig att lämna staden utan att ge den flera chanser. Men nästa morgon upplevde jag redan att hitta busstationen för svårt och fick ingen biljett till samma dag efter Zoo resan. Men vi hade en trevlig dag med kanadensaren, fick se pandan och andra mindre lyckligt lottade djur som satte in i sina små områden. Pandan tuggade på sina löv och såg olycklig ut. Staden är en av de rikaste i Kina och man kunde se det med alla Ferrari bilar och hur prydligt allting var. Fast hela staden var en konstgjord park så hade den fått en hög turism status och hade många A.n i den dumma skala som kineserna har hittat på. Ingen betydelse hur bra egentligen en turistort är, om den har en viss A-klass så måste man besöka det. Priserna till alla museer är sedan därefter. Tänkte att Zoot skulle bli en dyr upplevelse men det var mycket billigare än t.ex. templen vid sjön. 

Åt en god middag och var lite nöjdare med dagen och staden, nästa morgon skulle jag vara i en liten stad, trodde jag. 

 

Kina - Beijing

Kina 

Kina är ett stort land, väldigt stort land. Man kan inte se allting på en månad och man skall helst inte ens försöka med det jag gjorde, dvs. klämma in kusten och södra delar på tre och en halv vecka. Allt som allt blev det 6 orter och långa rese distanser. Valde att inte flyga för tågen är snabba och oftast ligger stationen mitt i centrum av städerna medan flygplatserna längre bort. Det ger dessutom en frihet att bestämma tidtabellen då man inte bokat flygen på förhand utan kan boka tågbiljett samma dag eller några dagar innan. På tågena träffar man dessutom lokalbefolkningen och inser igen hur annorlunda vi är på alla sätt.

Tänkte börja bloggen med lite rolig fakta om Kina då jag skriver detta när jag redan är i Laos pga att Kina förbjuder sidor som blogspot och facebook. Märkte också att nyhetsidor från Finland var förbjudna, t.o.m. Borgåbladets sida var förbjuden. Andra lustiga saker jag kommer på är:

- Barnen har hål i baken på byxorna, här behövs inga blöjor!
- ALLA spottar, kvinnor barn, unga, gamla. På tågen finns skyltar, förbjudet att spotta men då spottar man i något annat som papperskorg eller ut genom fönstret.
- Chinglish, inget är på klar text, exempel, vänligen bränn inte film eller eld i templet. Jag tolkade som att inte fotografera. Eller i toaletten, vänligen använd inte papper i toalettstolen då den kan mycket lätt bli stoppning, tack för att du inte gör det.
- Ofta skylt i toaletten "No pooing!"
- Kineserna repeterar flera gånger samma mening på Mandarin och tror att du snart förstår vad de menar. Utan kroppspråk. Sedan skriver de på mandarin och tror att meddelandet skall gå fram. Tror sedan att jag inte bara är dum utan också analfabet.
Barnen förstår kroppspråk och översätter till mandarin. Detta hände många gånger.

-Det finns inga småstäder i Kina, kanske enligt dem men enligt resten av världen är några miljoner en väldigt stor stad.
-Turismen i Kina, 99 % kineser och 1 % övriga världen.
- Kinesiska turisten bär likadan hatt som hans sällskap och i spetsen går en guide med mikofon och flagga. Väldigt störande!
- Lonely Planet är förbjuden för att Taiwan räknas på kartan i boken som en självständig stat, vilket den varit de senaste 500 åren.
- Om du besöker Kina kom ihåg 20-80% regeln. 80 procent av turisterna finns på 20 procent av sevärdheterna. Tro mej, det störs inte kineserna av men själv kommer man lätt undan. Så hela muren är inte full av turister, bara proppfull på vissa ställen för kineserna har så mycket att se på så lite tid.
Men då du råkar vara mitt i vimlet av kineser så ska du vet en sak. Du förvandlas till en sevärdhet. Du blir upptäckt och så börjar kamerorna smattra, till slut står du med en baby i famnen och håller om mormor. Den kinesiska turisten kanske kommer från en plats där ingen västerlänning satt sin fot och du är det exotiskaste de sett. Under min resa så har jag poserat dagligen, vissa dagar efter en lång resa så ser man kanske inte ut till sin fördel men det gör inget för den som vill ha dig på bild. En flicka berättade att hon hade hamnat skriva autografer på HongKongs flygfält.
- Det märkligaste endå är att det finns ingen deoderant i hela Kina! Me de luktar inte.

Beijing 

På tågstationen i Beijing började jag oturligt nog prata med två kvinnor, ena amerikan andra kanadenasare. Märkte genast att de var lite egna av sig men de bjöd mig att följa deras planer till ett hostell med taxi. Ingen taxi ville ta med oss när vi inte talade flytande mandarin men sedan dök det upp en man som skulle ta oss i sin taxi för 200 yuan, dvs. mer än 20 euro. Jag tyckte det lät på tok för mycket och ville fortsätta leta efter en taxi med taxometer men de andra trodde att det här var billigt och bra. Det var ju en bluff och summan borde ligga på 20 yuan. Var arg på mig själv och nyheten att hostellet var fullbokat kom passligt. Jag bestämde mig för att gå med packningen till det hostell jag från början planerat gå till. Och det var på ett bättre ställe och billigare. Första kvällen åkte jag med till en Kung-Fu show som var helt okej, gjord för turister och dessutom på engelska men de var duktiga dansare.  

Nästa morgon åkte jag med hostellet till muren, det var en sex kilometer vandring på muren på ett ställe där det inte fanns busslaster med turister. Det var en tre timmars promenad med roligt sällskap, träffade två engelsmän som jobbade i Peking och ett par australiensare. Muren var fantastisk och utskiten därmed. Har svårt att förstå hur de någonsin har kunnat bygga den. Vissa ställen är i helt ogenomtränglig terräng så vad muren var till förstår jag inte. Men nej, den är inte så bred att man skulle kunna se den från månen.  

På kvällen gick jag med en brasiliansk flicka ut på en restaurang där vi fick en gryta framför oss med räkor, svampar och annat gott men starkt var det. Hon var i Peking på studieresa, inte på fasta land utan gjorde universitets studierna från USA på ''semester at sea'' d.v.s. studerade en termin på en lyxkryssare jorden runt.  

Följande dag gick vi en sightseeing med två spanjorer i staden, det var söndag och jag har aldrig sett så mycket turister i hela mitt liv. Vi bestämde för att inte gå in till de största sevärdheterna utan ville besöka Tiananmen Square, folkets torg. Det är världens största torg för folket och 1976 kunde man se över en miljon kineser samlade där. Torget är full bevakat av poliser och kameror. Det finns fortfarande idag en stor relik av Mao vid ingången.  Vi ville gärna se "Beijing underground city" en stad som byggts när Kina blev paranoid på 60 talet. Under Pekings mark finns det alltså tunnlar 8 m under jorden, biosalong, sjukhus och tunnel till Tianjin 130 km bort. Men det var stängt.  

Vi gick vidare till Temple of heaven park. Dyrt och inte mycket att se, en park med tempel helt enkelt. Besvikna på dagen tog vi en taxi till hostellet. På kvällen åt jag Peking anka med en ost tillverkare från Schweiz. Det var jättegott.  

På måndagen hade största delen av Pekings turister åkt hem så jag begav mig till den förbjudna staden. Promenerade på morgonen genom Hutong områden och Jingshan parken där den sista Ming härskaren dramatiskt tagit sitt liv för folkets skull.  

Det förbjudna med det hela är att vanliga människor inte haft tillträde till staden i 700 år och sedan 100 år tillbaka öppnades dörrarna för allmänheten. Orsaken till varför Peking är så platt är just av den orsak att inga byggnader fick vara högre än muren runt förbjudna staden.  

Prövade på audiotourguide som var helt roligt, dvs, när jag kom in till en viss punkt så fick jag höra i hörlurar en beskrivning av vad jag såg och historier kring palatsen.  

De kinesiska turisterna fotograferade inte enbart sevärdheterna utan också mig ganska flitigt och jag fick posera med barn och vuxna. Tyckte mest om trädgårdarna och palatsen, fick en bild av hur det måste ha varit att aldrig gå utanför staden. Templen var en aning tråkiga.  

Mitt hostell ligger i Dudong området och är en på trevlig hutong gata. Sista dagen besökte jag en sjö och Lama templet i närheten. Det är det största tibetanska buddist templet utanför Tibet och stämningen i parken var lugn och tyst. Pekingborna söker sig till parkerna för att få lugn.Peking har en massa lekparker för vuxna där de tänjer, spelar pingpong och andra sporter. Gamlingarna är i utomordentligt skick här. På morgonen kan man även se i parkerna dansgrupper och utanför restaurangerna har de morgondans för kunderna, alla dock ser sura ut när de gör roliga dansrörelser och ingen gör dem ordentligt så man undrar vad är idén.  

Man skulle kunna spendera flera veckor i Peking men jag hade bara fyra nätter.

Mongoliet

Jag sov nästan hela resan men var vaken då vi kom över gränsen. Smidigt och snabbt. Skulle jag ha kommit över gränsen med tåg skulle det ha räckt fem timmar längre. Fick höra att passagerarna känner till alla vrån, luckor, taköppningar på tåget där de lägger mer saker. Hjulbytet tar lång tid även.

Landskapet ändrades så fort man kom över gränsen, berg och platåer. Så kom vi fram till Ulan Bator. Staden var inte alls som jag hade väntat mig. Nya bilar och glasbyggnader. Trafiken var dock hemsk och och ett moln av förorening fanns i luften. UB guesthouse var full med turister men ingen av dessa ville ut till Gobi öknen. Österrikarna som jag hade åkt samma resa med var intresserade men vi kunde inte åka bara tre. Försökte med Golden Gobi guesthouse men de hade inte heller någon intresserad. Nästa dag gick jag runt i staden med två flickor från Sverige. Vi besökte templet I staden och templet i staden. Det är det största templet,

Dalai Lama har även besökt det. Vi såg munkarnas morgonbön där de rabblade upp texter och slog på trummor. Tempelt var det enda som överlevt kommunismen och hade över 100 munkar. Massor med Buddha tavlor samt en stor Buddha staty som man inte fick fotografera.

Vi försökte med Michaella och Gert få andra med till Gobi och på tisdag kvällen kom två engelmän till hostellet. Vi fick dem övertalade att komma med nästa morgon till Gobi.

På onsdagmorgon gav vi oss ut och fick en guppig start men snart var vi offroad for good. Nej, det finns inga vägar, endast stigar och hjulspår. Enligt chefen Bobby fick vi hennes bästa kock Sanjee samt bästa chafför. Han hade varit överallt i Mongolia och hon hade varit restaurangkock tidigare. Snabbt var vi ute i vildmarken och skumpade över de öppna vidderna. Inga träd syntes till, bara berg i horisonten. Kameler, hästar och får lunkkar fritt omkring, ibland på stigen. Undrar hur ägarna känner till vems är vems? Grisar är ovanliga men dem har vi även sett.

Första lunchen, dumplings med ris soppa med fårkött som de styckade när vi anlände. Vi var hemma hos Sanjees systers familj och fick träffa hela familjen. Dottern lärde oss benspelet, färgglada benbitar som man skulle försöka fånga medan man kastade en kedja i luften. Flest ben vinner, jag vann inte. Efteråt såg vi vackra bergsformationer och anlände till ger kamp nummer 1. Vi fick god mat som alltid, fårkött och alltid varierat tilltugg. Lite vodka höll värmen och stämningen uppe varje kväll. Solen går ner kl. 18 och efter det blir det kallt och stjärnklart. Man kan se hela vintergatan och säkert mera. Kaminen värms med getskit, mongolerna anser inte att det i oktober är kallt nog att slösa med ved. På kvällen sökte vi alltid mer skit och hade det riktigt varmt i vår ger. Natten gick bra, bara getternas bräkande väckte en ibland. Annat som stör finns det dock inte, Gobi öknen är så stor.

Benämningen sheeptea blev redan efter andra dagen ett uttryck då vi ansåg att t.o.m. teet smakade får.

Andra dagen såg vi the white mountains som hade en vacker utsikt och kom fram till Gerkamp nummer två.

Vi kom fram tidigare än kvällen innan och jag gick flera timmar runt om i landskapet. Enda man kunde se var horisonten, några kameleroch solen var det enda som rörde sig sakta mot horisonten. Jag vandrade längs en bergsrygg och såg ut över vidderna. Gobi var tidigare en hemstad för dinosaurierna så kunde jag föreställa mig se dessa vandra på de tomma slätterna. Att gå ensam i tystnaden, långt borta från all civilisation, kommunikations system eller vägar är något så annorlunda och främmande från den värld man lever i.

Mongolerna är kända för deraas vänlighet sedan Marco Polos tider, men känd är även Gobi för att vara obeboelig och karg. Marco skulle säkert vända sig i graven om han visste att det nu var en turistattraktion.

Fårkött åt vi dagligen och jag äter allt som går ner med 20 tuggar men det gjorde inte mina resekumpaner. Familjen hade kameler och på kvällen åt vi kamelmjölk risotto. Mjölkningen går till så att kamel bebisarna är fast vid kampplatsen och på kvällen ropar de efter mammorna och de kommer från betesplatserna. I tur och ordning mjölkas de samtidigt som ungen dricker.

På morgonen begav vi oss till staden Dalanzagdad för att få duscha oss. VI hade en underhållande flicka på Gerkamp nummer tre som ville leka och äta våra godsaker. Ingen vidare upplevelse , det var som att campa i en stad. Skillnad dock att satden besto av vita gers. Hundarna höll oss vakna på natten men på kvällen spelade vi UNO och sightseeing var trevligt. På morgonen besökte vi the Ice valley, inte mycket is denna tid på året ( i juli smälter det mesta bort). Sedan var det dags att komma fram till målet med resan - sanddynerna.

Endast 3 % av gobi öknens yta är sanddyner och det stora dynerna är i södra Mongoliet. Vi kom fram på eftermiddagen till ett halvtomt kamp plats. Ägarna hade lämnat en ger kvar. Alla var förvånade över detta och utan kameler måste vi klättra upp för den 190 m höga sanddynen. Vi rusade upp för att se solnedgången. De andra flickorna blev så långt efter att jag trodde att de aldrig skulle komma upp. Men de gjorde det och vi fick alla se vyerna som var värda hela resan hit. Efter en stund blev det kallt och vi måste springa ner, vilket var betydligt lättare och då fick vi även höra de sjungande bergen, sanden som glider ner ger toner och i takt med tonerna kom vi ner.

Chaffören och kocken begav sig för att hitta familjen så vi blev ensamma ett par timmar. Det var minst sagt spännande, utan satelit telefon och bil sitta nedanför sandynerna med en underbar stjärnhimmel.

Nästa dag måste vi tyvärr läman platsen för att åka till Akhaiheer, en stad igen. Vi hade en stor Ger med en toalett! Blå, med fyra väggar, tak och dörr. Det var inte alla ställen vi hade den lyxen. Med toalett så menar jag dock en springa mellan plankkorna. Sängarna var dessutom oftast hårda men jag hade en sovsäck från UB guesthouse med mej. Det snöade i staden och var ganska kallt.

Nästa morgon var det dags för vattenfallet. Det var den finaste kampplats, var belägen i en dal med vackra berg, landskap och dessutom hade ett vackert vattenfall. Vi red på hästar omkring. Jag hade oturen att få den lataste hästen och hade svårt nog att få den i trav. Här var det riktigt kallt men vi fick ved så inomhus hade vi varmt. Jag beslöt mig att stiga vid soluppgången och frös riktigt ordentligt tills solen kom fram.

Sista natten var vi i den gamla huvudstaden. Ingenting har restaurerats, enda som finns kvar är ett tempel. Vi gick ut till platse där staden hade funnits men det var en stor åker med inget att se.

Mongolerna är ett mycket vänligt och lugnt folk, men de spottar en hel del. Inte bara männen, alla spottar. Sörplar ljudligt men det är väl p.g.a. artighet. 

Turistsässongen var påväg mot sitt slut och det är inte ens rekommenderat att stanna på vintern och framför allt inte på våren då hela landsbygden lider av hunger. På vägen tillbaka såg vi döda föl som var säkert för svaga för överlevnad, ute i vildmarken klarar endast de starkaste individerna.

Vi anlände till UlanBatoor på onsdag morgonen, bilen kollapsade passligt när vi kom fram till staden. Fick skjuts av en annan vil till hostellet. Tvättade kläder och hår rena från Gobis sand.

Nästa morgon avgick mitt tåg mot Kina och vintern kom till Mongoliet.

På väg mot Kina

På tåget fanns det många turister, svenska 20 åringar. Men i min hytt fann det en trevlig kines och två äldre mongolsika kvinnor. Ena pratade lite engelska, hon var läkare. Blev bjuden på smörgåsar, nudlar och annat. Med ordbok utförde vi någon slags kommunikation, fick dessutom höra hur modig  och vacker jag är. De vill veta allt om min resa fast vi inte kan diskutera.  Rekomenderar att ta fotografier med på resan, hade lite på telefonen som jag kunde visa. Kinesen bjöd på glass. Hjulutbytet tog jätte lång tid. Vi även äppelmjölk och annat konstigt, väntar att komma fram och smaka på allt som Kina har att erbjuda.

Trans mongolia är nu avklarat och Kina börjar med Beijing.