Staden är helt motsatsen till Beijing, ny och modern, det kapitalistiska centrumet i Kina. Hade bokat färdigt hostellet för att undvika höra ''me-jo'' flera gånger, dvs. finns inte. Kina är lugnt under veckorna men under veckosluten är det turister överallt.
Stadskärnan är på en liten yta och metrosystemet fungerar mycket bra. Kostar endast tre yuan att åka omkring. Bodde på ett hostell, om man skall backpacka i kina så rekommenderar jag att köpa det här medlemskapskortet för det internationella ungdomshostell kedjan YHA, de finns överallt och är de bästa i städerna, man får en rabatt med kortet.
The Bund är den stora sevärdheten, gatan på andra sidan av affärs centret och skyskraporna och kallas Pudong. Punxi som den här sidan heter har gamla byggnader och ser ut som gamla New York med Broadway mansions och andra gamla byggnader. Det är både på dagen fint och på kvällen får man en upplyst utsikt.
Några turistfällor har staden, ''studeranden'' som försöker få dej till en te ceremoni. De är enkla att förutspå och man tackar bara artigt nej för att slippa betala en slutnota på flera hundra yuan. En amerikansk flicka hade dock druckit teet och betalat trehundra för kalaset. Med polisens hjälp fick hon tillbaka en större del av summan.
På kvällen fick jag sällskap av en grek, vi såg the Bund och blev bjuden på middag. Han var på affärsresa och är även stadsfullmäktige på en av de grekiska öarna.



Pa kvällen åkte jag till affärscentret Pudong for att se utsikten från JinMao tower, det var dimmigt som vanligt sa ingen storslagen utsikt. Tappade sedan aven bort mig efter att ha vandrat längs floden. Shanghai ar inte stort men stort nog att inte försöka se allt på samma dag. Nästa dag åkte jag redan vidare till Hangzhou. Ett tips av en schweizisk resebyrå arbetare jag träffat i Peking.
Hangzhou

Fick en stå biljett till Hangzhou till nästa dag, äntligen skulle jag komma till en liten stad i Kina och se det äkta Kina. Tåget var försenat, jag var försenad och kom till den stora vänte hallen där alla tavlor hade kinesiska tecken. Eftersom klockan indikerade att tåget borde snart avgå så bestämde jag mig att ropa ''pratar någon engelska här''. Kineserna tittade fundersamt på mig medan en man skrattade högt, han var Japan och frågade om jag gör det här ofta. Tåget var mycket försenat. Suck, skulle anlända när det var redan mörkt.
Det var en fredag, 11.11.2011. I Kina var det en helg, singel kvällen. Det visste inte jag och hade inte bokat hostell. När jag anlände till mång miljon staden och mötte för första gången mer aggressiva taxikuskar och hotell agenter. Var inte alls förtjust att åka taxi eller stanna på något hotell. En 15-årig pojke började gå åt samma håll som jag och jag fräste att jag inte tänker köpa något. Han börjar prata och vi hade en trevlig diskussion hela vägen, jag var bara misstänksam hela vägen på hans avsikter men han skulle bara gå in till staden. Man blir så jätte lätt paranoid och inte litar på någon men då går man miste om lokalbefolkningen som bara vill öva deras engelska kunskaper och veta om världen utanför Kinas murar.
Kom fram till hostellet och till min stora besvikelse var hela staden fullbokad av kinesiska tonåringar. Fick ett rum för 200 yuan och det blev det dyraste jag hade i hela Kina. Men en natt med privat badrum och ensam i rummet var inte så dåligt efterallt. Bestämde mig att gå på en öl i baren och där träffade jag en damm inspektör från Kanada. Han skulle bo fyra månader i Kina och med astronomisk hög lön och bonusar, gratis boende m.m. Skulle köpa ett hus när han kom hem till Kanada med sin fru. Han hade en ledig dag i veckan och frågade om jag på söndagen ville åka med på Zoot.
Nästa morgon med redan en alltför pessimistisk syn på staden skulle jag besöka den kända Västersjön. Bestämde mig först att leta upp ett billigare hostell som skulle vara bredvid zoot. Jag tänkte, att hitta till ett zoo med den lokala bussen kan väl inte vara svårt. Det måste finnas skylta med djur på, nej det behöver dit inte vara. Åkte tre gånger fram och tillbaka med bussarna utan att komma rätt. Till sist kom jag fram och
stannade på ett hostell med 100 andra kineser. Kul. På lördagen trängde jag mig med miljontals turister runt sjön som var mer av en park än något annat och jag bestämde mig att lämna staden utan att ge den flera chanser. Men nästa morgon upplevde jag redan att hitta busstationen för svårt och fick ingen biljett till samma dag efter Zoo resan. Men vi hade en trevlig dag med kanadensaren, fick se pandan och andra mindre lyckligt lottade djur som satte in i sina små områden. Pandan tuggade på sina löv och såg olycklig ut. Staden är en av de rikaste i Kina och man kunde se det med alla Ferrari bilar och hur prydligt allting var. Fast hela staden var en konstgjord park så hade den fått en hög turism status och hade många A.n i den dumma skala som kineserna har hittat på. Ingen betydelse hur bra egentligen en turistort är, om den har en viss A-klass så måste man besöka det. Priserna till alla museer är sedan därefter. Tänkte att Zoot skulle bli en dyr upplevelse men det var mycket billigare än t.ex. templen vid sjön. 


Åt en god middag och var lite nöjdare med dagen och staden, nästa morgon skulle jag vara i en liten stad, trodde jag.
No comments:
Post a Comment