Helsingfors-Moskva

''Den som reser ensam kan starta idag. Den som reser med andra får snällt vänta tills de är färdiga.''
Henry David Thoreau


Detta var just vad som hände mej, jag bestämde mej för att nu vill jag ut i vida världen och ingen annan hade riktigt samma planer för den närmaste framtiden så då får jag väl nöja mej med mitt eget sällskap och tyckte att kanske det var bäst så.


Största motiveringen till resan är kanske att jag inte hade riktigt tänkt mej att dethär skulle vara möjligt for mej, en dröm såklart men aldrig att jag skulle ha tid eller möjlighet.

Pengar då? Under det senaste åren har jag gjort dumma investeringar i ett hus som jag aldrig var i mitt namn och skulle ha kunnat bekosta denhär resan om jag bara skulle ha behållit de på eget konto. Men nu, något år efter och mycket klokare så tror jag att inte ägodelar gör mej lycklig och det vad man gör med tiden är det som spelar roll.

Varför nu? Jag upplevde att mitt nuvarande jobb inte gav mej något nytt och tiden som jag levt innehöll inget av det som jag längtade efter, spänning och äventyr. Min pojkvän sa då att om jag skall förverkliga min dröm så är det bättre nu än att vi väntar på avfärd i flera år. Så nu har vi planerat att när vi kommer hem så skaffar vi en lägenhet, tillsammans.
Baggage? En orange ryggväska 60+ 10 liter. I den har jag ett par sandaler, lite kläder for kyla och värme. Varmare kläderna hamnar sedan hos någon eller på soptippen när jag når varmare breddgrader. För att hålla största delen av pengar, pass och kort i säkert förvar så bär jag mej dem i ett en slags pengafack i byxorna. Sedan till min största ''tonttighet'' så gick jag och köpte Lonely Planet Australia samt New Zealand och bär med de fran början. Och så har jag de böcker som jag behover nu från Lonely Planets kollektion så min väska väger lite för mycket och med tiden så skickar jag hem bok efter bok.


And the journey begins...

... 16.10.2011 i Helsingfors. Efter ett tårfyllt farväl lämnar jag min käraste pojkvän på perrongen och stiger in på tåget. Jag blir välkomnad av vagnvärdinnan på ryska och efter att ha funnit min kupe inser jag att jag likaväl skulle kunna vara redan i Ryssland. Mina hyttkumpaner, två väldigt trevliga, dock icke engelsktalande ryssar samt inte heller något annat som skulle fungera på finska heller. I samma ögonblick som tåget avgår skickar Heikki fran Savo att han åker först om två dagar med tåget till Irkutsk. Så då ändrades planerna, från att åka direkt från Moskva till Irkutsk samma dag. Med ivrig inspiration tar jag mej an min utskrivna ryska ordbok för turister av Wikitravel. Började med kyrilliska bokstäverna och mycket längre än det hann jag faktist inte mer förrän jag nästa morgon redan befann mej på tågstationen Leningradsky i Moskva.
Som avtalat skulle jag då vänta på min svenska vän till klockan elva och sedan skulle vi köpa biljetter tillsammans till Sibirien. Flickan hade hittat mej kvällen innan på ett svenskt reseforum där jag i början av planeringskedet hade anmält mina reseplaner samt sökt intresserade resekumpaner. Vid avtalat klockslag hittade jag inte flickan och försökte ringa upp henne utan svar. Hela morgonen hade jag tydit bokstäver om när hennes tåg skulle anlända, frågat hjälp, fått hjälp men då helt utan resultat så till slut gick jag till tågstationen och beställde på mina nya språkstudie talanger, Adim Biljett Irkutsk, da. Pekade på kalendern när jag ville åka. Wagon 4,(detta var Heikkis vagn). Njet? Turistkupe spaziba. Eftersom jag mitt i allt tårar och farväl tagande inte hade lagt större betänketid i vad rubeln har av värde så blev jag lite paff med något som lät otroligt saftigt 9500 Rubel. Men eftersom pengarna räckte gav jag gladeligen den vackra summa som tanten begärde. Spaziba. Och så var det bara att hitta ett hostell. Hostell Nikolaj blev det. Trevligt ställe med bra karta nära metron, stolt med min ryska kunskap hela vägen fram, stiger jag in till ett engelsktalande personal. Suckar ut. En säng kostade 700 rubel och gratis internet samt kaffe ingick. Sedan blev det av med lite sightseeing pa Röda torget. Och med snabb slutsats så kan jag säga att internationella turister pa Moskvas största sevärdhet kan räknas på en hand. Det fanns inga skyltar pa engelska så jag visste egentligen inte vad jag såg på för det mesta men med intrycket att Moskva är den del av detta land man satsar pa. Och vackert och fint var det ju.

Nöjd och belåten, framforallt med hur fint jag klarar mej i detta land pa ryska gick jag till hostellet och träffade ett engelskt par som skulle samma väg som jag, dock en dag senare, men vi lovade hålla kontakten eftersom de kommer samma väg till Hong Kong. Ett större sällskap med kanadensare berättade om en alltmer vodka dränkt resa fran öster, en stackars flicka var med i gänget och troligen slutat föra konversation om resans gång för redan ett tag sedan. Sedan fanns där även ett gammal amerikansk eremit turist som sett det mesta av Ryssland för 40 år sedan och ville gärna berätta historier om gamla sovjet. Efter jag berättade att jag var från Finland sa övergick vi till historier om Finland. Köpte sedan resten av provianten till tågfärden och åt en äkta rysk Big-Mac och gick till sängs. Under dagen fick jag höra av flickan att hon var påväg åt annat håll och är fortfarande lite fundersam vad hon skulle med mej att göra från första början.